Beskedet

Hej allesammans!

Nu är det Amelie som skriver. Torsdagen den 4 december 2008 kommer jag nog aldrig att glömma. Vi sjöng på Rådhustorget klockan 18.00 för en liten skara och vandrade sen gemensamt bort mot Näringslivskontoret för att få reda på det stora beskedet vi så länge väntat på.
Johanna och Ida (från fjolårets lucia) var där och stöttade oss.
Det som var hemskast var att Johanna (fjolårets lucia) skulle gå bakom oss med kronan i handen och oväntat sätta den på lucian 2008.
Det var så himla hemskt. Man kan nog aldrig vara redo för en sådan stund...
men plötsligt kände jag något vid mitt huvud och hörde hur Mimmi skrek!
Jag insåg nog aldrig vad som hände utan bara gapa ut : OH HERREGUD!
Jag var inte särskilt långt ifrån tårarna när jag började förstå vad som hade hänt.
Johanna hade satt kronan på mitt huvud, ja just det... Mitt! och jag kunde bara inte fatta det.
Jag kunde inte sluta skratta och kände hur hela huvudet började blossa upp i en röd ton.
Det hjälpte inte heller att Nyberg från Trelleborgs Allehanda stod och knäppte av hundratals bilder bara 2 decimeter ifrån mig.
Jag hamnade i ett sådant tillfälle när jag inte visste vad jag skulle göra eller vad jag skulle säga.

Sen blev jag glad att se att mina kära tärnor (gud vad konstigt det känns att säga tärnor istället för luciakandidater) blev glada för min skull. Det värmde så otroligt att se deras stora leende på läpparna.
Telefonen ringde konstant efter att jag berättat det för anhöriga, och ryktet spred sig nog ganska snabbt.
Chocken lade sig nog aldrig och jag sov inte särskilt mycket inatt. Jag hann skrapa ihop ca fem timmar innan väckarklockan ringde och det var dags för en ny dag, fast denna gång med titeln Trelleborgs Lucia 2008.

Något annat att också glädja sig åt är att vi har varit i Tyskland, Sassnitz och haft jättetrevligt.
Vi åkte dit fredagen den 28 november vid ett-tiden, fick ett konferensrum och installerade oss ganska snabbt. Dessa pälsar är bra till mycket mer än att värma oss under decemberkvällar. De är helt underbara som madrasser också.
Vårt första uppträdande var på båten. Vi hade bestämt innan att vi skulle skiftas om att vara lucia under resans gång och först ut var Mimmi A.
Jag trodde vi hade turen att slippa vågorna, men icke. Så fort vi närmade oss restaurangen började det gunga något så fruktansvärt.
Det är inte många som sett något så vingligt tåg som vi framförde. Fast publiken fick sig ett gott skratt, och det var ju trevligt. Vår uppgift är faktiskt att sprida glädje, så det var ett glädjande besked.
Vi kom fram till Tyskland och insåg att vi hamnat i en sådan lyxlägenhet. Överraskningarna slutade aldrig. Det bara fortsatte och fortsatte och lägenheten tog aldrig slut. Bastun använde jag mig av på kvällen. Braskaminen glömde vi helt enkelt att använda. Men fy så mysig lägenhet.
Vi gick och sjöng på den lilla Adventsmarknaden i byn och därefter sjöng vi för vår personal på hotellet.
Sen såg vi länge och gott, för att vakna upp till en sådan underbar frukost med en massa brie!
Dagen fylldes med massa luciaframträdande och jag kommer knappt ihåg vart vi gick.
Men jag kommer iallafall ihåg att vi sjöng för ett äldreboende och de blev så rörda att de började gråta när vi sjöng. Vilken känsla!
På lördagen åkte vi sedan hem igen och hade ett sista framträdande på båten innan vi gick upp och lade oss i en hög i konferensrummet.
TACK alla för en jättefin resa, jag tror att alla uppskatta den till max.

I söndes var det julskyltning i Trelleborg. Där skulle vi sjunga på Garvaregården klockan halv fyra för att sedan vandra vidare till Gamla torg.

Måste säga att med den ljudanläggningen vi hade har vi nog aldrig hörts bättre.
Fick många positiva kommentarer om våran sång och det är alltid kul att höra.
Vi gick med våra vackra (grådaskiga) pälsar och vinkade till alla möjliga människor.
Fast vi kom fram till att vi kände oss som apor på zoo.
Men vad gör det. Det händer bara en gång i livet.
Nu tänkte jag gå och packa klart min väska, för ikväll drar vi till Lübeck, direkt efter kröningen klockan 18.00 i kyrkan. Välkomna.

Sen måste jag påminna er om att luciadagen blir ingen riktig luciadag utan skönsång.. så passa på att köpa våran egna skiva med våra favoriter på Turistbyrån för endast 70:-

En liten peng för så mycket glädje.
Förresten, tack för alla röster. Jag blev så oerhört rörd och glad.

/ Amelie Rosquist